Korvgubbe i grillen
Jag har tänkt på en sak, ganska mycket faktiskt. Jo, såhär ligger det till. Tunnelbanelinjen 13 mellan Norsborg och Ropsten åker i genomsnitt var 10e minut vardagligen. Passagerare söder om Stockholm kliver av centralt, passagerare ur Stockholms Hjärta kliver på och åker vidare. Vägarna korsas, man snuddar den ena och den andra ganska slappt, tränger sig ut ilsket och tar plats ivrigt. Ingen vågar kännas vid varandra, blickar istället nedåt och ignorerar den markanta sanningen, uppdelningen av de mörkhåriga och exotiska dragen vise de ariska. Det går fort, ett ögonblick och ett andetag sedan sveper massan vidare med vinden. Ingen ser något, vi blundar. Kanske lever mänskligheten i förnekelse eller så orkar individen inte engagera sig längre, någon annan gör ändå det, tänker vi.
Vissa står upp, dem som enbart åker en station till Östermalmstorg. Några få, andra människorna, med annan etnisk bakgrund har också torget som slutstation, troligen för att arbeta. Som städare, väktare, biljettförsäljare för sl eller som korvgubbe i grillen.
Nu behöver det inte alltid se ut på detta sätt, fördomarna inom mig talar och vaknar till liv. Min inställning och synen på samhället måste först och främst reformeras.
Kanske tar segregationen över, kanske inte..
För ett bättre Sverige/Glassgubben
